Jädraås - Jädraås-Tallås Järnväg

Till innehåll

Huvudmeny:

Jädraås

Jädraås o järnvägen

Jädraås – ett bruks- och järnvägssamhälle
Text: Rolf Sten

I dessa milsvida skogar där en gång varg och björn levde helt ostörda var det bara en sak som skvallrade om människans närvaro. Där låg en vattenkvarn invid Jädraån. Platsen kallades Vannamylle som är det finska ordet för vattenkvarn. Enligt sägen var det innevånarna i byarna Gammelboning och Ulvtorp som anlade och brukade kvarnen.

Brukssamhället
Vid Åbro masugn belägen cirka 10 kilometer öster om Jädraås hade man ständiga problem med den dåliga vattentillgången och den låga fallhöjden. Detta tillika med den långa transportvägen för malmen från Wintjern, gjorde att ägaren, Ockelboverken, beslöt satsa på en ny masugn som kunde drivas året runt. I Jädraåns vattendrag, strax uppströms nämnda Vannamylle fanns ett vattenfall på totat 16 meters fallhöjd. Vattentillgången var säker året runt.

Bolaget beslöt att bygga Jädraås masugn vid detta vattenfall. Valet av den här platsen gav ytterligare fördelar då malmtransportema blev 1.5 mil kortare.
Genom beslutet att bygga masugnen började Jädraås brukssamhälle att växa fram. Masugnen byggdes under åren 1855-1858. Den 14 februari 1858 kl 06.00 på morgonen kunde C A Dellvik "pådraga" masugnen för första gången. Den första "blåsningen" pågick fram till den 23 juli 1858 och under den tiden tillverkades 789 ton tackjärn.


Jädraås hytta. Foto: Maria Berglund                     Ett flertal bostäder uppfördes för arbetarna och naturligtvis måste även Jädraås ha en bruksherrgård. Den stod klar 1856.

Järnvägssamhället
För att bland annat sänka de fortfarande höga malmtransportkostnaderna beslutade bolaget att bygga en järnväg mellan gruvan i Wintjern och masugnen i Jädraås. Brukssamhället Jädraås tog därigenom ett stort steg framåt i utvecklingen när järnvägen till gruvan började trafikeras i september 1881.

Den första byggnaden för järnvägens behov blev en mindre vagnreparationsverkstad som uppfördes 1882. I början av 1884 stod stationshuset färdigt och samma år övertog Jädraås rollen som järnvägens huvudort från Lilla Björnmossen. I Jädraås utvecklades järnvägens administrativa verksamhet, ekonomi, personal. milkontroll m m.

En majoritet av de anställda bosatte sig i Jädraås, vilket innebar ett avsevärt bostadsbyggande. Här kom järnvägens reparationsverkstäder, snickarverkstad och målarverkstad att ligga och därigenom kom allt underhåll på lok och vagnar att skötas i Jädraås. Naturligtvis blev även lokstallar byggda.

Beslutet att lägga Dala-Ockelbo-Norrsundets Järnvägs (DONJ) huvudstation till Jädraås betydde mycket för samhällets fortsatta utveckling. 1885 utökades och kompletterades reparationsverkstaden för vagnar med en klensmedja. Två år senare skadades verkstaden svårt vid en brand. Den återuppbyggdes samma år. Samtidigt kompletterades verkstaden med två lokstallsplatser.

1887 såldes Ockelboverken och ny ägare blev Kopparberg & Hofors Sågverksaktiebolag (1937 namnändrat till Kopparfors AB). 1888 byggdes ett nytt så kallat rundstall med plats för fem lok. De gamla stallplatserna gav plats för en utökning av reparationsverkstaden. I anslutning till reparationsverkstaden byggdes år 1889 det första vattentornet i Jädraås.

1890 byggdes en separat reparationsverkstad och snickarverkstad för vagnar. I anslutning till denna tillkom ett virkeshus. 1898 uppfördes ett stort materialhus ("Röda längan"), i vars östra del, den så kallade nykterhetslogen inrättades. Samma år byggdes lokstallet till med en separat målarverkstad och på dess övervåning inreddes överliggningsrum för den åkande personalen. 1903 uppfördes ett större gjuteri som kom att användas fram till 1912. Det byggdes då om till lokstall. På grund av de nya större tenderlokens leverans 1906 förlängde man tre av stallplatserna och bytte till en större vändskiva.

I början av 1912 togs en ny och ändamålsenlig reparationsverkstad i bruk. Samtidigt lades verksamheten ned i den gamla byggnaden och i gjuteriet. Den nya verkstaden eldhärjades 1913 och brann ned totalt. Beslut togs omedelbart om att den skulle återuppbyggas.

I anslutning till den nya verkstaden uppfördes 1916 en ny vagnverkstad. 1918 kompletterades denna med målarverkstad och virkesförråd. Vagnverkstaden brandskadades 1934 men reparerades omedelbart.

1913 uppfördes ett större vattentorn. Detta blev 14.2 meter högt och försågs med en cistern rymmande 72 000 liter. Vattnet pumpades upp från en pumpstation vid Jädraån. Samma år byggdes vattenledningssystemet ut i Jädraås.

Sedan stationshuset färdigställts i början av 1884 har huset genomgått otaliga om- och tillbyggnader. Något som mycket väl kan spåras i husets exteriör. I det ursprungliga huset inreddes 1892 en väntsal, Behovet av kontorsutrymmen var stort. Inte bara järnvägen utan även bruket hade sina kontorsutrymmen i stationshuset. För att få plats med fler kontor samt en 2:a klass väntsal gjordes 1899 en tillbyggnad av huset med två likadana flyglar, en i västra och en i östra delen av huset. 1911 fick stationshuset sitt nuvarande utförande genom ännu en tillbyggnad i den östra delen. Väntsalarna flyttades till den nya delen. Även resgodsavdelningen fick ett nytt utrymme.

Även flera av tjänstemännen vid DONJ hade sina bostäder i huset. Trafikchef Westerlund bodde de första åren i stationshuset men flyttade efter några år in i herrgården. Den kom att användas som chefsbostad vid DONJ fram till mitten av 1950-talet varefter den användes till andra ändamål.
1901 installerades acetylenbelysning i stationshuset. Den ersattes 1904 av elektrisk belysning vars elkraft levererades från ett nybyggt vattenkraftverk i Jädraån vid Pallanite.

Brukssamhället Jädraås utvecklades vidare. Åren 1904-1905 uppfördes en större Lanchasiresmedja och 1912 flyttades smältstycke- och råskensverket från Brattfors till Jädraås. 1914 ökades kapaciteten i smedjan genom tillkomst av flera ugnar. Även masugnen byggdes under åren om ett flertal gånger. För att förbättra transporterna till och från hyttan/smedjan anlades 1914 ett bispår som från stationsplanet gick i en vid båge ned till hyttan/smedjan. Man kan med fog säga att åren 1914-1930 var Jädraås bruks "storhetstid".

Avvecklingen
Nya metoder för framställning av järn började användas. Dessa metoder behövde inte träkol i processen. Lönsamheten för bolagets järnindustri försämrades och det resulterade i att Jädraås masugn stoppade sin drift för alltid den 22 augusti 1930. Vid smedjan fortsatte verksamheten i ännu några år. Efterhand minskade även den verksamheten för att 1942 helt upphöra. Nu var det slut på BRUKSSAMHÄLLET Jädraås, endast JÄRNVÄGSSAMHÄLLET återstod.

De skivsignaler som från början monterats som huvudsignaler vid infartsväxlarna. byttes 1933 ut mot dagljussignaler. Några andra säkerhetsanläggningar har inte funnits eftersom stationen alltid varit bevakad under de tider då tågen varit i gång. En omlastningskran byggdes 1958 på den östra bangården. En jämn ström av timmerbilar började anlända till Jädraås och med omlastningskranens hjälp flyttades lasterna snabbt över till DONJ:s vagnar för vidare befordran till Norrsundet. 1968 flyttades kranen i Linghed till Jädraås och monterades upp på den västra bangården.

Så kom då den 2 oktober 1970 och det sista ordinarie timmertåget lämnade Jädraås. DONJ hade lagts ned och därmed borde även järnvägssamhället Jädraås upphört. Men icke så. Det lever fortfarande, om än bara på somrarna då Museijärnvägen Jädraås-Tallås Järnväg är i drift.

 
 
Tillbaka till innehåll | Tillbaka till huvudmeny